onsdag 20 januari 2010

Jag ser att det är längesedan jag skrev något här men tiden har liksom inte räckt till.
Har haft så mycket att pyssla med nu med all politik,evenemang,möten,sortering och katalogering men även allt med mina sjukdomar har tagit på min ork.
Att dessutom vara mitt i en stor utredning med lillgrabben och hans operation var en tuff grej att ta med allt med mitt eget och min mindre operation men dock tuffa medicinering.
Kan säga att cellgiftsbehandlingen var inget kul.Mitt immunförsvar slogs ut och den stress som den orsakade gjorde att jag hamnade i skov hela tiden,men nu kan jag hantera det bättre och de nya medicinerna gör faktiskt lite verkan på min PsoA,Bechterews,fibromyalgi så studien ger mycket fakta och det glädjer mig.
Skolansökning,bokbeställning,finansiering,överklagan av sjukförsäkringen(FK) mm..Ja det har inte räckt till alla timmarna så det har blivit lite sömnlösa nätter.Många tankar och mycket oro.

Nu verkar det lätta lite.
Fast det är bara lite kanske för den kommer att fyllas med mycket inför valet,skolarbetena men mycket jag ser framemot.
Att dessutom arbetet med att reda ut i röran i styrelsen och allt annat smått och gott har varit en tuff sak.Men nu är både sonen och jag opererade,medicineringen funkar relativt bra nu med lite justeringar emot biverkningar och framtiden börjar se ljus ut.
Den tuffa och ovisa tiden verkar vara över nu,så känns det iaf.
För det hemska,obehagliga och svarta hål som höll på att sluka mig ett tag då jag svävade i ovisshet om utgången är nu över.De sista proverna visade på en tillbakagång så medicinerna gör bra nytta,inga värre biverkningar som blödningar,problem med att behålla mat och allt är iaf något jag nu kan hantera.
Fast tufft var det när vi låg inne i måndags för sonens operation och hans oro över detta var tufft.nu blir det besök till specialisten på torsdag och kirurgen på fredag men han har tacklat det bra.
Att jag dessutom har en bra dialog med barnens far just nu gör det hela lite bättre faktiskt.Fast jag kan förstå att det är tufft för barnen ibland så har jag förklarat att det är något jag måste göra.Lillgrabben är fortfarande arg men idag kan han iaf svara på tilltal utan att explodera.Att han dessutom kunde hantera en konflikt på ett sådant bra sätt och att han klarade ut polisutredningen är jag stolt över.
Att han inte agerade med slag,sparkar mm gör mig stolt och jag ser att det jobb jag laggt ner verkligen gett utdelning är otroligt härlig känsla.Att han dessutom ligger mot MVG i många ämnen och har en framtidsvision gör att det sjunger i mitt hjärta.
Han har växt till sig och mår otroligt bra,trivs i skolan och han gör jättebra ifrån sig.
Att utredningen går mot sitt slut på BUP gör oxå mig otroligt glad och att få så mycket beröm av BUP hur jag hanterat hans ADHD gör mig stolt över mig själv trots den sits jag haft har jag klarat av det.
Tösen är hur duktig som helst med skola och mår riktigt bra trots att skolan är tuff.
hon har fått rätsida på sin astma och kommer hem med både VG och VG+ och MVG gör mig stolt som en höna(jaja,tupp men jag är ju ingen tocke!!)
Att man dessutom på så kort tid helt plötsligt hamnat i partistyrelsen gör ju inte heller skada för ens självförtroende och att dessutom hamna i en annan styrelse är ju inte heller fel.Det visar på att man är respekterad för att man är principfast och engagerad och förbenat envis.hahaha..
Har iaf en känsla av att 2010 blir ett otroligt härligt år.
Dels i mitt privatliv med mina studier,men även ekonomiskt och utvecklande.
Dels för familjen som kämpat så hårt emot så mycket tufft med cancern och allt annat tufft men vi har tagit oss igenom helvetet och hittat andra vägar och faktiskt så har jag inte mått så bra i själen som nu.
Jag har hittat mig själv och den styrka jag har inom mig.trivs med livet för jisses vad dyrbart det är.
Jag har verkligen omvärderat livet och de viktigaste för mig.
nu står barnen,politiken,skolan på agendan och jag trivs som fisken i vattnet.
visst finns det saker jag fortfarande kan störa mig på men då tänker jag på hur det var när jag satt med brevet i handen från läkaren och det resultat det visade.Att jag var helt ensam då jag fick beskedet och jag redde ut detta själv.Utan att ha någon att prata med,jag har blivit så stark.
Inga relationer är viktigare än min relation med mig själv,mina barn och det jag vill.
ingen kan trycka ner mig mer,få mig känna mig värdelös och dum i huvudet för att det jag tycker är inte fel.Det är något jag ska leva med,mina beslut kan jag och vill jag leva med.
Bara för att jag inte tycker som andra så är det inte fel.Utn jag omger mig med fel personer.nu är det rensat och jag har bara de som jag bryr mig om.
Har liksom sorterat in dem i olika fack.*L*
Ex de som står mig närmast och som jag vet finns vid min sida alltid och jag kommer alltid att finnas där för dom.
De jag känner ger mig något och som jag även känner att jag ger något och så har vi dom jag kallar hang arounds.Dvs de jag inte riktigt vet vart jag har menvill se vad de går för.
vänner som är bekanta men ändå vänner.Sedan har vi ju grupp 4a,de som hänger med trots allt.haha De jag har fått upp kontakten med igen så att säga.De som faktiskt fanns förr men som man på något sätt förlorade kontakten med iom familj mm kom och som sedan försvann av samma orsak.Men som sagt vi har möts igen och det är riktigt kul.
Nu blev det ett långt utlägg men tankarna snurrar,dels av lyckoruset över skolan,som jag verkligen älskar,dels över politiken som går på rätt håll,dels även med barnen och dels gåvan att få överleva!
För så känns det,som en gåva som jag höll på att förlora på vägen men jag besegrade de mörka och otäcka och kom ut starkare än någonsin.