Poesi, socialism och Jenny Wrangborg.

Efter ha hört Jenny på Godmorgon så var jag bara tvungen att försöka få tag på hennes diktsamling "Kallskänkan".
En ung tjej som dels står på riksdagslistan för Vänsterpartiet, ung som jagar jobb och belyser med sina dikter hur det är att försöka engagera sig politiskt idag och hur man blir behandlad av arbetsgivare och dels för att hon skriver rakt in i mitt hjärta om socialism och att förändra samhället med socialism.
Min favorit dikt heter :

"Löftet"


Vi gav varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde upp och
ställde krav på varandra.

tillsammans
tillsammans

var vi tio blev vi starka som hundra
var vi hundra blev vi starka som två tusen

så fungerade solidariteten
det fanns inga formler för den
men när den växte
växte vi
okontrollerbart

var det första gången
förstod vi äntligen
kampanjer emot den

den var livsfarlig för de
som inte stod på vår sida

hade varit med förut
ropade vi för att andra skulle
förstå
vi växte med den
okontrollerbart

i tider
då
vi pressades tillbaka
blev golvet hårdare
våra kroppar tyngre
att bära

när våra ledare
inte längre kom ihåg
golvet
smärtan i handlederna
maktlösheten

när de
bröt kedjan och
svek oss

tog ilskan över
vi tvekade
och blev svagare

i tider
då kriserna slog till
var det inte meningen
att vi skulle pressas tillbaka
var det inte meningen att
skulle kunna röra oss

vi hade lovat varandra
för vi visste
att om vi höll löftet
skulle
arbetet bli rättvist
resultatet allas
kropparna lättare att bära

höll vi löftet
var framtiden inte hoppet om en morgondag
var tryggheten inte beroende av konjunkturen
idag inte rädslan för imorgon

så vi gav varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde upp och
ställde krav på varandra

tillsammans
tillsammans

om vi var tvåtusen blev vi starka som tjugotusen
var vi tjugotusen blev vi starka som fyra hundratusen

vi som varit små
var plötsligt större
än det som tidigare skrämt oss

vi som böjt ryggen och sänkt blicken
sträckte på oss och höjde rösten

vi som skyllt på varandra
inte sett förbi skiftningarna i våra gudar,
språk, färgen på vår hud
stod

tillsammans
tillsammans

och krävde det lilla
det oerhörda
det mänskliga

demokrati ska gälla,
även
i fabrikerna
i köket
och
i bankerna

vi byggde landet
landet är vårt

när de spred lögner om oss
startade vi tidningar
när de mördade våra kamrater
ockuperade vi fabrikerna
när de sköt på oss
skaffade vi vapen

tillsammans
tillsammans

när de sålde våra skolor
gjorde de rik rikare
ställde sig på oss

när deras system gick in i en ny kris och
de försökte ta vårt arbete ifrån oss

gav vi varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde upp och
ställde krav tillsammans

tillsammans
tillsammans

om vi var fyra hundratusen blev vi starka som fyra miljoner
var vi fyra miljoner blev vi starka som åtta miljoner

så fungerar solidariteten
det finns inga formler för den
men när den växer
växer vi
okontrollerbart

tillsammans
med
kroppar lätta att bära

SÅ SVAGA ÄR VI
SÅ STARKA ÄR VI.